Musikkritiken under 1900-talet formades av olika teoretiska ansatser som försökte analysera och tolka det framväxande musiklandskapet. Denna utforskning gräver ner sig i inflytelserika rörelser och nyckelfigurer för att förstå utvecklingen av musikkritik under denna avgörande tid.
Introduktion till 1900-talets musikkritik
Musikkritiken under 1900-talet genomgick betydande förändringar, eftersom världen upplevde en snabb omvandling inom olika sfärer av konst, kultur och samhälle. Inom musikens rike bevittnade 1900-talet uppkomsten av olika genrer, stilar och metoder, vilket i sin tur krävde en förändring i hur musik bedömdes, utvärderades och förstås.
Teoretiska tillvägagångssätt
Olika teoretiska tillvägagångssätt växte fram under 1900-talet för att ge ramar för att förstå och kritisera musik. Dessa tillvägagångssätt var influerade av filosofiska, sociokulturella och konstnärliga utvecklingar och hade en djupgående inverkan på musikkritiken som helhet.
1. Formalism
Formalism, som ett förhållningssätt till musikkritik, betonar de strukturella delarna av en musikalisk komposition. Förespråkare av formalism försökte analysera musik enbart utifrån dess inre egenskaper, såsom melodi, harmoni, rytm och form, utan att ta hänsyn till yttre påverkan eller kulturella sammanhang. Detta tillvägagångssätt syftade till att avslöja de inneboende egenskaperna och organiseringen av ett musikaliskt verk, och därigenom lägga tonvikten på musikaliskt hantverk och kompositionsteknik.
2. Expressionism
Expressionism i musikkritik fokuserade på att förmedla och tolka de emotionella och psykologiska aspekterna av musik. Detta tillvägagångssätt prioriterade kommunikationen av subjektiva upplevelser och inre känslor genom musikaliska kompositioner. Expressionistiska kritiker försökte utforska musikens djupare innebörder och känslomässiga resonans, och grävde ofta ner sig i de psykologiska och existentiella dimensionerna av musikaliskt uttryck.
3. Marxism och kritisk teori
Marxismens och den kritiska teorins inflytande på musikkritiken under 1900-talet kan inte underskattas. Förespråkare av detta tillvägagångssätt försökte analysera musik inom den bredare ramen för sociala och ekonomiska strukturer, undersöka relationerna mellan musik, makt och samhälle. Marxism och kritisk teori gav en lins genom vilken musik kunde förstås som både en reflektion av och en kraft inom samhällets maktdynamik.
4. Semiotik och strukturalism
Semiotik och strukturalism gav musikkritiken ett nytt perspektiv genom att fokusera på studiet av tecken och symboler inom musikspråket. Detta tillvägagångssätt syftade till att avkoda de underliggande betydelserna och den kulturella betydelsen inbäddade i musikmaterial, gester och symboler. Genom att använda semiotiska och strukturalistiska principer kunde kritiker fördjupa sig i musikens invecklade kommunikativa mekanismer och dess förhållande till bredare kulturella koder.
5. Postmodernism
Postmodernismens tillkomst i musikkritiken utmanade traditionella föreställningar om auktoritet, autenticitet och kulturella hierarkier. Postmodernistiska kritiker omfamnade intertextualitet, pastischer och fragmentering, och såg musik som en bricolage av olika influenser och referenser. Detta tillvägagångssätt betonade att gränserna mellan hög och låg kultur suddas ut, störde etablerade berättelser och omfamnade mångfald och mångfald.
Inflytelserika figurer
Flera inflytelserika personer under 1900-talet spelade avgörande roller för att forma musikkritiken genom sina teoretiska bidrag och kritiska skrifter.
1. Theodor W. Adorno
Som en framstående medlem av Frankfurtskolan och en kritisk teoretiker grävde Adornos skrifter om musikkritik i det komplexa samspelet mellan musik, samhälle och kulturindustri. Hans kritiska förhållningssätt integrerade marxistiska perspektiv och gav djupgående insikter i musikens sociopolitiska dimensioner.
2. Roland Barthes
Barthes, en banbrytande figur inom semiotik och strukturalistisk teori, bidrog väsentligt till förståelsen av hur tecken och symboler fungerar inom musik. Hans arbete underströk betydelsen av att avkoda kulturella betydelser inom musikens område, och därigenom påverkade en generation av kritiker och forskare.
3. Susan McClary
McClarys feministiska perspektiv och banbrytande analyser av genus, sexualitet och maktdynamik i musikkritik har varit inflytelserika när det gäller att utmana och omforma konventionella berättelser. Hennes intersektionella syn på musikkritik öppnade nya vägar för att förstå musik i bredare sociala och kulturella sammanhang.
Slutsats
Att utforska de teoretiska förhållningssätten till musikkritik under 1900-talet ger ovärderliga insikter i de olika intellektuella och kritiska strömningar som har format utvärderingen och tolkningen av musik. Genom att undersöka inflytelserika rörelser, nyckelfigurer och kritiska metoder, blir det uppenbart att musikkritik på 1900-talet var ett dynamiskt och mångfacetterat fält, som speglade tidens bredare kulturella, sociala och konstnärliga omvälvningar.